Blogginlägg E: The Elements of Journalism. Vilken roll har journalistiken?

Självklart har vårt medielandskap förändrats betydligt sedan de sociala medierna slog igenom. Idag förmedlas många nyheter och annan information via Facebook, Twitter och bloggar. Kvällstidningarna gör bland annat om blogginlägg till artiklar där man citerar bloggen. Eller att en tidning följer ett visst evenemang genom en blogg. Där kan självfallet trovärdigheten ifrågasättas då vi sett exempel på att bloggar varit påhittade. Men som det skrivs i boken ”Elements of Journalism” att ”Every generation creates it's own journalism”. Vår generation har skapat en explosion på den tekniska utvecklingen och medfört att Youtube är en av de mest besökta webbplatserna. Vi unga har växt upp med datorer och mobiltelefoner. Det har varit vår vardag under större delen av våra liv. Således är vi vana användare och populariteten bland de sociala medierna har tack vare detta växt oerhört snabbt. Detta är något som inte bara vi unga anpassat oss efter. Jag var i USA under presidentvalet och vid flertalet tillfällen talade man på nyheterna om något nytt klipp som Obama eller McCain hade lagt ut på Youtube. Detta blev gigantiska snackisar bland folket och det visar på vilken genomslagskraft de nya mediekanalerna haft. Vissa experter påstod till och med att Obama vann valet tack vare sina populära videoklipp på Youtube.

Vi har ju sett under de senaste åren att man har kunnat ifrågasätta trovärdigheten i det kvällstidningar och nyhetskanaler har skickat ut till oss medborgare. Det finns ju en och annan nyhet som i efterhand visat sig vara felaktig. Just nu kommer jag inte på några specifika exempel, ni får gärna komma med några.

Fast å andra sidan ska man inte per automatik tänka att nyheternas kvalitet försämras. För som det skrivs i boken ”Journalism alone is focused first on getting what happend down right”. Alltså en journalists ”first obligation is to the truth”. Jag vet av egen erfarenhet att man måste hålla sig till sanningen. Om en lögn sprids ut kommer den förr eller senare att uppdagas och då ligger man pyrt till. Jag har själv sett en konkurrerande tidning komma med felaktiga uppgifter som någon har ifrågasatt och därefter skickades det ett och annat argt brev till den redaktionen.

Något som blivit relativt vanligt förekommande är att journalister, politiker och andra människor tar nya roller i medielandskapet. Vi har exempelvis den före Miljöpartisten Gustav Fridolin, som dök upp som luskande journalist i Kalla Fakta. Marcus Birro har gått från författare till fotbollsexpert, åsiktsspottande maskin i Kvällsöppet och har nu fulländat sin nedgång med att deltaga i Let´s Dance, toppen av kommersialisseringen. Jag saknar den gamla Marcus. Svikare.
Men enligt Kovach och Rosenstiel är en politiker alltid en politiker och detsamma med journalister. Jag själv ifrågasätter det, för att vi ser en trend som går emot deras åsikt. Detta gäller inte minst i USA där personer med framstående positioner inom politiken elelr affärsvärlden får utrymme att agera experter i nyhetskanaler och tidningar.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att den här utveckling är helt logisk. Idag ska allt gå snabbare, vara high-tech och så vidare. Då fungerar det inte längre med ”gammelmedier”. Utvecklingen kommer säkerligen fortsätta med nya forum och kanaler för att förmedla de senaste nyheterna. Men man måste ändå alltid ha det där kritiska tänkandet någonstans i bakhuvudet. Ha det kritiska ögat som granskar nyheter, källor och journalister.

Blogginlägg D: Ska vi ägna oss åt kampanjjournalistik?

Jag skulle säga att jag är positiv till kampanjjournalistik. Det är fascinerande när en tidning publicerar en orättvis händelse som inträffat eller att någon har blivit behandlad på ett felaktigt sätt, att det uppmärksammas av väldigt många läsare som i sin tur gör sin röst hörd genom att kommentera artikeln på nätet eller skriva det i en blogg. När det startas en slags "uppståndelse" kring det hela, den elaka morparten får stå till svars och i många fall ger dom tilslut vika efter alla påtryckningar. Jag ser det nästan som ett litet fenomen, att se hur stor makt och inflytande media kan ha på samhället.

Gällande dexempel togs de hetaste upp i uppgiftbeskrivningen, Dawit Isaak, Annika Östberg och Mehdi Ghezali. Jag har svårt att komma på några andra exmepel just för tillfället. När det handlar om Östbergs fall handlar det väl om man som svensk anser att de 28 år hon suttit i amerikansk fängelse är tillräckligt för ett dubbelmord. Medan det inte är allt för ovanligt att man i amerikanska domstolar delar ut straff på 80, 100 år, vilket jag själv anser vara överdrivet och nästan lite löjligt. Jag gissar på att det är en del som delar den uppfattningen med mig.

Jag skulle gärna ta reda på hur kampanjjournalistiken ser ut i andra länder, exempelvis USA. Jag är väldigt kluven om vad jag tror gällande deras kampanjjournalistik. Det starka politiska inflytandet som finns ingraverat hos flera olika nyhetsredaktioner säger mig att den inte förekommer så ofta. Samtidigt känns det som att amerikanerna verkligen tar till sig av något om det är person som de anser vara pålitlig. Aja, man får väl kanske ta och gräva lite i det där.

Jag finner väl samtidigt att det finns en baksida av det hela. Den objektivitet som man kan kräva av en nyhetskanal eller tidning kan ju självfallet ifrågasättas när det drivs kampanjer av Östbergs slag. Men i grund och botten upplever jag att tidningar bara tar sitt ansvar att visa den verklighet vi lever och att man kan skapa förändring genom att uppmärksamma, diskutera och stötta den "lilla" människan.

Blogginlägg C; När blir journalistik fiktion?

Jag läste boken ”El Choco”, skriven av Markus Lutteman. Boken handlar om Jonas Andersson som växer upp i Kungälv som ligger cirka två mil norr om Göteborg. Under hans ungdomsår började han så att säga att umgås med ”fel folk”, vilket med tidens gång genererade i ett användande av diverse droger. Efter vissa ekonomiska problem gällande avbetalning av en skuld erbjöds Jonas att åka till Bolivia och ordna hem en leverans med droger till Sverige. Han gick med på affären. Tyvärr slutade det illa. Han fastnade i tullen, togs hand av polisen och hamnade på det ökända fängelset San Pedro i huvudstaden La Paz. Innanför murarna finns inga lagar. Vakterna är korrumperade, man är tvungen att köpa eller hyra en cell och det är helt enkelt så att det är pengarna som styr det samhälle som finns inne på fängelset. Jonas har det väldigt svårt i början. Han vet inte om ens han kommer överleva de närmaste dagarna för han är omgiven av mördare, pundare, pedofiler. De värsta brottslingarna hamnar på San Pedro. Efte en viss tid har han fått bra inflytande hos sin omgivning och detta tack vare att han gått runt och hotat folk med stryk om de gör sig på honom. Jonas kan göra det tack vare sitt stora och lite skräckinjagande utseende. För att som så kallad ”gringo”, utlänning, komma till ett bolivianskt fängelse slutar inte allt för sällan med döden. Men innan han skulle flyga hem och smuggla knarket tillbringade han ett par veckor i väntan på klartecken från de som hade hand om affären. Under den tiden träffar han Deysi, en inhemsk tjej som han fattar tycke för, vilket senare blir ömsesidigt. Deras relation utvecklar sig till ett intimt förhållande där Deysi besöker Jonas och sover över på fängelset. Det inträffar ständigt oroligheter, bråk och mord inne på anstalten.

Jag tycker att Lutteman, reporter på Dagens Nyheter skildrar denna historia på ett fantastiskt sätt. Han balanserar väldigt bra mellan det skönlitterära och dokumentära. Avsnitt där Jonas egna tankar och tillvaron beskrivs blandas med kapitel som skriver om bakgrundhistorier som har koppling till personer som vistas i Jonas omgivning. Det märks tydligt att Lutteman har gjort en grundlig research. Man får läsa en hel del om Bolivas historia, hur kriminaliteten ökat och hur drogerna vuxit till att bli en mångmiljard verksamhet. Jag har lite svårt att riktigt bestämma mig för om boken är litterär journalistik eller journalistisk litteratur, men skulle i slutändan säga att det är litterär journalistik. Det är en skildring av verkligheten, men det språk Lutteman använder sig av är långa stunder mer anpassat till att vara skönlitterärt. Det präglas av ett ganska högt tempo och ett rappt berättande. För mig personligen tycker jag att det inte finns några direkta nackdelar. Att få ett uppslag i DN skulle inte räckt för att berätta denna historia och därför anser jag att det inte var mer än rätt av författaren att skriva en hel bok om Jonas Anderssons öde. Som jag tidigare nämnde, så blir mixen av det skönlitterära och det dokumentära effektiv. Intresset för det som sker inne på fängelset byggs upp på grund av den sjuka miljö som Jonas vistas i, samtidigt ger berättelserna som berör historia och andra människor på fängelset ett större djup och ”mer kött på benen”. Gällande graden av sanning är jag inte särskilt kritisk till det hela. Folk kanske tycker att jag är blåögd, men jag har svårt att se att saker eller händelser skulle vara påhittade i boken. Författaren kan möjligtvis göra vissa tillägg för att ”krydda” historian, men när Lutteman satt och skrev så tror jag att man som journalist vill förmedla den sanna historian. Min inställning till ”New journalism” är för det mesta positiv. Jag har tidigare läst böcker skrivna på samma sätt och har uppskattat dem, både innehållet och hur språket har varit.

Blogguppgift B

Diskussionen kring ämne om bild- och namnpublicering har varit väldigt het och turbulent under det senaste årtiondet. Jag själv är väldigt kluven i denna fråga. Det kan vara positivt att publicera namn och/eller bild för att det då informerar allmänheten, som i sin tur kan ge tips till polisen, vilket kan leda till att brott blir uppklarade.

Men å andra sidan, om namnet eller bilden felaktigt pekar ut en person gör det otroligt stor skada för personen i fråga, samtidigt som det är väldigt kränkande. I mindre samhällen där i princip alla känner alla och det i slutändan visar sig vara en helt annan person kan det få förödande konsekvenser. Även om personen blir friad är sannolikheten stor att människor fortfarande ser han/hon som exempelvis en pedofil eller mordbrännare. Personens liv kan slåss i spillror, må psykiskt dåligt, bli utsatt för hot och så vidare. Konsekvenserna kanske leder till att personen måste flytta, fly från den tillvaro som man byggt upp.

Medierna har haft den utvecklingen att man mer och mer publicerar uppgifter om personer som är eller misstänks vara inblandade i ett brott. Det är svårt att säga vilka faktorer som står bakom denna utveckling, men i mina ögon har alla medier fått en liten tendens att locka fler läsare genom häpnadsväckande löpsedlar. Dessutom att marknadsföra att tidningen ”exklusivt” presenterar ett mordfall är också en dos av kvällstidningarnas ”skvaller” som spridit sig till andra.

Jag är inte insatt i just fallet beträffande den misstänkta kvinnofridstöraren, men jag skulle nog påstå att det är rätt i det här fallet. Redaktörer för NWT och VF tror jag inte publicerar något på måfå. Jag skulle säga att det inte är taget ur luften att mannen på bilderna är den mannen som polisen ligger bakom brotten. I mindre städer tror jag att det på något vis är lättare att publicera namn och bilder för att sannolikheten att någon känner igen personen är stor. Min uppfattning är att publiceringen får ett positivt svar från allmänheten som leder till intressanta och givande uppgifter till polisen.

Ska man ta en titt på det mordfall som radioprogrammet tog upp tycker jag att Sydsvenskan agerar på rätt sätt. När det ansågs att de misstänktas religiösa bakgrund inte hade någon koppling till själva brottet är det ju helt och hållet irrelevant att det informeras och förs en diskussion kring deras religion. Att Aftonbladet valde att publicera detta var ju knappast oväntat. Som jag tidigare skrev så är det just Expressen och Aftonbladet som kvällstidningar informerar allmänheten med skvaller. Det hela blir mer ”intressant” om det skulle vara ett brott med religiös anknytning. Detta kan kopplas till allmänintresset. Är det alltid så himla intressant att veta om en person är kristen eller muslim? Nej, jag tycker inte det. Jag anser att det här något som sakta men säkert byggts upp av medierna. Att den religiösa bakgrunden har väldigt stor betydelse. Det västerländska, lite likt USA:s hat mot muslimer så går vi försiktigt i deras spår och drar alla som har skägg eller arabiskt utseende över en och samma kam. Men i så fall skulle man lika gärna kunna skriv att det var en ”kristen” man som mördade sin syster. Det görs inte för att det är inte lika spännande och läsvärt enligt tidningarna.

Blogginlägg A

Artikel 1

Den första artikeln jag hade tänkt att reflektera är en artikel som publicerades i Sportbladet, Aftonbladets sportbilaga, den 15e september. Reportrarna vid namn Oskar Månsson och Kristoffer Bergström bevakade den allsvenska fotbollsmatchen mellan Djurgården och Malmö. Med en kvart kvar att spela började Djurgårdens fans att kasta in mynt och ölflaskor. Dock blev det värre. Två personer togs sig ned från läktaren och in på planen för att visa sitt missnöje. Männen blev omhändertagna av säkerhetspersonal och matchen avbröts, för att senare återupptas och avslutas. Djurgården riskerar att betala höga bötesbelopp samt kan komma att tvingas spela två hemmamatcher inför tomma läktare. Klubben tänker agera på egen hand mot männen genom att först och främst stänga av dem, men även stämma dem på en halv miljon kronor (det belopp som Djurgården kan tvingas att betala).

Sportbladets tilltänkta syfte är att rapportera från den allsvenska matchen. Det finns ett stort intresse för artiklar som berör detta ämne. Det beror först och främst på att fotboll är den största idrotten i Sverige (enligt en undersökning gjord av RF/SCB utövade 671 350 fotboll år 2005. På andraplats fanns innebandy med 274 350, http://svenskfotboll.se/svensk-fotboll/om-svff/nationalsporten). Hand i hand med utövandet går tittandet och bevakningen av fotboll. Självklart finns det andra europeiska ligor som är stora, men den inhemska ligan är ju trots allt den som finns närmast oss. Tidningen har som rutin att bevaka de allsvenska matcherna och det har delvis med att göra att det finns ett intresse hos publiken för Allsvenskan. Sportbladet hade tre utsända på Stockholm Stadion där matchen spelades. Detta vittnar om att tidningen har en stark ekonomisk ställning och samtidigt lägger stora resurser på en nyhet/ett evenemang.

Jag anser att detta blir en stor nyhet eftersom det som inträffar är inte något som får hända. Det går emot många fotbollsintresserades normer att publik springer in på planen. Det hör helt enkelt inte hemma på en fotbollsplan. Huliganism, inkastade saker och personer som träder in på planen sker tyvärr ett par gånger per år i Allsvenskan. Det förs vilda debatter om att man måste få ett slut på det hela och så som Djurgården agerar har ingen gjort förut. Därför ses händelsen som är en sensation., vilket är en av de traditionella faktorer kring nyhetsvärdering. Andra är identifikation, källornas professionalism och nyhetens exklusivitet(Hvitfelt, Håkan (2005) på väg mot medievärlden 2020) . Det är något nytt som tidigare inte har skett inom svensk fotboll.

Prakkes modell, som är framstående inom ämne nyhetsstudier, beskriver på ett bra sätt vad som påverkar om något blir en nyhet eller inte. Det är tid, rum och kultur som avgör nyhetsvärdet. I detta fallet inträffade den under gårdagen när tidningen kom ut i tryck. Den teknologiska utvecklingen har gjort att rapporteringen sker oerhört snabbt. Själva händelsen rapporterades omedelbart och lades upp på Aftonbladets hemsida. Gällande rum så inträffade detta i Sverige vilket ger ett högt nyhetsvärde. Det är mycket möjligt att stockholmare är mer intresserade av nyheten i och med att den inträffade just där. Slutligen är kultur också avgörande för nyheten. Jag anser att det är något som bör beröra många personer, delvis för att fotbollsintresset är stort, delvis att många med största sannolikhet reagerar när något sånt här inträffar.

Gate-keeping är en term som är vanligt förekommande i sammanhang gällande nyhetsvärdering och nyhetsurval. Enkelt beskrivet är gate-keeping en process där alla nyheter måste gå igenom olika ”portar”. Portarna kan vara olika nyhetsbyråer, journalister, redaktörer etc. Vid varje port granskas nyheterna, en del anses intressanta och får fortsätta till nästa nivå medan andra sållas bort . Medieforskaren Håkan Hvitfelt har sammanställt en lista över de inslag som oftast leder till att nyheten publiceras i tidningen. Flertalet av dessa punkter finns det inslag av i denna nyhet. En annan anledning till att detta blir en nyhet och en stor sådan är att Sportbladet livnär sig på bland annat lösnummerförsäljning. Att tillhöra kvällspressen medför att tidningen väljer nyheter som attraherar publiken eller är häpnadsväckande. En slagkraftig löpsedel kan locka många personer till att bli köpare av just den tidningen, i det här fallet Aftonbladet. Återgår vi till faktorer beträffande nyhetsvärdering i denna nyhet är källornas professionalism av hög grad. Det är tidningens egna reportrar som finns på plats och intervjuar den säkerhetsansvarige Mats Jonsson och Khennet Tallinger, ordförande för Sveriges Fotbollsförbunds disciplinnämnd. Den förstnämnde talar om de sanktioner som klubben kommer göra mot personerna. Tallinger berättar om den straffskalan som finns och vilka påföljder Djurgården kan vänta sig. Tallinger som är neutral i denna situation har ett regelverk att följa och därmed bör hans uttalande ej ifrågasättas. En av Hvitfelts punkter som ökade chanserna att en nyhetsartikel skulle skrivas och publiceras var just att elitpersoner används som källor. Enligt mina bedömningar är Tallinger en sådan med tanke på hans högt uppsatta position inom den svenska fotbollen.

Tittar man på den tabell där Bengt Johansson presenterar journalistkårens bedömning av vilka faktorer som har stor betydelse för nyhetsvärdering finns flertalet av dem jag nämnt ovanför som högt rankade. ”Händelsen är sensationell och oväntad” ansågs av 94% så som en viktig faktor. Det som inträffade på Stockholm Stadion var oväntat. 91% av de tillfrågade tyckte att ”Händelsen är dramatisk och spännande” hade stor vikt vid nyhetsvärderingen. Att publik springer in på en fotbollsplan utan tillstånd kan sluta illa, men nu gjorde det lyckligtvis inte det. Det påtalas även i studien att ämnet eller händelsen måste beröra är av stor vikt. ”Det måste beröra, inte alltid känslomässigt, mer att det handlar om mig, min vardag, min framtid, där jag befinner mig just nu, mitt jobb, mina barn, mitt hus eller min plånbok eller mitt land. På något sätt måste detfinnas en beröring.”

De inspringande fansen berör många. Det är allt från andra fotbollsfans som dedicerar sina liv eller sin fritid till Djurgården i det här fallet och riskerar att missa två utav deras hemmamatcher på grund av de straff som eventuellt kommer utdömas mot klubben. Det berör familjefäder som anser att det inte är tryggt och obehagligt att gå på matcher tillsammans med sina barn när andra individer kastar flaskor och beter sig våldsamt. Det berör den svenska idrottsrörelsen som ska generera i glädje, men i detta fall kan det sluta med olycka för både spelare, fans och klubben.

Artikel 2

Den andra artikeln jag ska analysera är publicerad i Norrköpings Tidningar den 15:e september. Rubriken löd enligt följande: Höghastighetståg ett steg närmare. Den nyhet som det skrivs om är de planer, förslag och diskussioner som sker kring Ostlänken. Det är på uppdrag av regeringen som Gunnar Malm agerar utredare för projektet. För Norrköping och östgötarnas del skulle höghastighetsbanan stå klar år 2025 om allt går planenligt. Detta skulle innebära en restid mellan Norrköping och Stockholm på 51 min.

Detta är en väldigt stor nyhet i Norrköpings Tidningar och det är fullt förståeligt. Många personer reser med tåg idag, där sträckan Norrköping-Stockholm är väldigt populär. För att få en lite klarare bild om hur trafikerad sträckan är kan det sägas att under fredagen den 18:e september avgår det 35 tåg från Norrköping med Stockholm som destination (www.sj.se). Folk pendlar till jobbet i Stockholm eller till annan ort som ligger längs vägen och Stockholm är också en attraktiv stad som erbjuder många kulturella och nöjesaktiviteter. Således berör Ostlänken väldigt många och därmed uppfylls en av Hvitfelts punkter, att ”händelsen” äger rum i tidningens och dess stads närhet. Dessutom blir många berörda av med den anledningen av att många resor just den sträckan som nämns i ingressen. Gunnar Malm citeras i reportaget att ”Det här är ett samhällsprojekt”. Jag skulle säga att det talar sitt tydliga språk. Detta är ett projekt av enorma proportioner och därmed berörs väldigt många invånare av nyheten. Det är en viktig anledning till att nyheten har blivit uppmärksammad och fått stor plats i tidningen. Gällande tid är det en aktuell händelse i det perspektivet att man för fullt diskuterar byggandet av Ostlänken och har lagt fram en plan. Det är en annan sak att projektet kan bli klart år 2025, vilket är raka motsatsen till aktuellt.

Om man återigen belyser den listan Hvitfelt sammanställt rörande gate-keeping processen och de faktorer och inslag som höjer nyhetsvärdet, bevisar det att nyheten om Ostlänken har ett mycket högt värde. Överst på listan finns politik, ekonomi samt brott och olyckor. De två förstnämnda omfattas i artikeln. Politiken med den enkla anledningen att det är ett uppdrag på regeringens begäran. Samtidigt är det ett projekt för samhället där det krävs politiska krafter för att det ens ska komma på talan och i ett senare läge föras diskussioner och i slutändan ett beslut och agerande. Infrastrukturministern Åsa Torstensson citeras i artikeln och hon som Malm finns även på bild i samband med artikeln. Det ekonomiska inslaget i artikeln är de summor för hur mycket projektet kommer att kosta och hur det ska finansieras. Slutnotan är beräknad till 125 miljarder, där staten, kommuner, EU och höjda banavgifter ska stå bakom den summan. Som tidigare nämnt så är det ett kort geografiskt avstånd, som är den andra punkten på Hvitfelts lista. Att nyheten är viktig och relevant anser jag utan tvekan att den är, vilket är ytterligare en punkt. Malm påtalade att det var ett samhällsprojekt, vilket stärker vikten av hur viktig nyheten är. Den sista punkten är ”har elitpersoner som källor”. Detta är något som artikeln också uppfyller. Den ena infrastrukturminister, chef över ett område som regeringen ansvarar för och den andra som jobbar på uppdrag av just regeringen. Dess befattningar hyser ingen tvekan om Malm respektive Torstensson räknas som elitpersoner.

Den lokala dagspressen, som Norrköpings Tidningar räknas till, har stärkt sin position på mediemarknaden sedan många år tillbaka. ”Det lokala har kommit att få en mycket stor roll, i regionala och lokala medier”. Detta är hämtat från Hadenius&Weibulls Massmedier, sidan 347. Nyheten om Ostlänken har getts hög prioritet och det märks när ämnet tas upp på ledarsidan, vilket det i detta fall har gjorts.

Något som ytterligare stärker uppfattningen om att det var rätt att publicera artikeln är att den uppfyller de två grundläggande föreställningarna för nyhetsurval som Bengt Johansson berättar i sin studie om nyhetsvärdering. Den första punkten är om saker och ting som publiken vill ha, det finns ett intresse för människor att ta del av den nyheten. Ostlänken, är som tidigare nämnt, ett projekt som berör och involverar en relativt stor del av befolkningen i Norrköping, enligt min uppfattning. Den andra punkten är vilka nyheter man anser att publiken bör ta del av. Ska man gå efter Gunnar Malms ord så detta ett ”samhällsprojekt”. Det är tydligt uttalat om att det är viktigt för allmänheten att ta del av Ostlänken och det som sker kring projektet.