Blogguppgift B

Diskussionen kring ämne om bild- och namnpublicering har varit väldigt het och turbulent under det senaste årtiondet. Jag själv är väldigt kluven i denna fråga. Det kan vara positivt att publicera namn och/eller bild för att det då informerar allmänheten, som i sin tur kan ge tips till polisen, vilket kan leda till att brott blir uppklarade.

Men å andra sidan, om namnet eller bilden felaktigt pekar ut en person gör det otroligt stor skada för personen i fråga, samtidigt som det är väldigt kränkande. I mindre samhällen där i princip alla känner alla och det i slutändan visar sig vara en helt annan person kan det få förödande konsekvenser. Även om personen blir friad är sannolikheten stor att människor fortfarande ser han/hon som exempelvis en pedofil eller mordbrännare. Personens liv kan slåss i spillror, må psykiskt dåligt, bli utsatt för hot och så vidare. Konsekvenserna kanske leder till att personen måste flytta, fly från den tillvaro som man byggt upp.

Medierna har haft den utvecklingen att man mer och mer publicerar uppgifter om personer som är eller misstänks vara inblandade i ett brott. Det är svårt att säga vilka faktorer som står bakom denna utveckling, men i mina ögon har alla medier fått en liten tendens att locka fler läsare genom häpnadsväckande löpsedlar. Dessutom att marknadsföra att tidningen ”exklusivt” presenterar ett mordfall är också en dos av kvällstidningarnas ”skvaller” som spridit sig till andra.

Jag är inte insatt i just fallet beträffande den misstänkta kvinnofridstöraren, men jag skulle nog påstå att det är rätt i det här fallet. Redaktörer för NWT och VF tror jag inte publicerar något på måfå. Jag skulle säga att det inte är taget ur luften att mannen på bilderna är den mannen som polisen ligger bakom brotten. I mindre städer tror jag att det på något vis är lättare att publicera namn och bilder för att sannolikheten att någon känner igen personen är stor. Min uppfattning är att publiceringen får ett positivt svar från allmänheten som leder till intressanta och givande uppgifter till polisen.

Ska man ta en titt på det mordfall som radioprogrammet tog upp tycker jag att Sydsvenskan agerar på rätt sätt. När det ansågs att de misstänktas religiösa bakgrund inte hade någon koppling till själva brottet är det ju helt och hållet irrelevant att det informeras och förs en diskussion kring deras religion. Att Aftonbladet valde att publicera detta var ju knappast oväntat. Som jag tidigare skrev så är det just Expressen och Aftonbladet som kvällstidningar informerar allmänheten med skvaller. Det hela blir mer ”intressant” om det skulle vara ett brott med religiös anknytning. Detta kan kopplas till allmänintresset. Är det alltid så himla intressant att veta om en person är kristen eller muslim? Nej, jag tycker inte det. Jag anser att det här något som sakta men säkert byggts upp av medierna. Att den religiösa bakgrunden har väldigt stor betydelse. Det västerländska, lite likt USA:s hat mot muslimer så går vi försiktigt i deras spår och drar alla som har skägg eller arabiskt utseende över en och samma kam. Men i så fall skulle man lika gärna kunna skriv att det var en ”kristen” man som mördade sin syster. Det görs inte för att det är inte lika spännande och läsvärt enligt tidningarna.